Print this page

Gambia januari 2004

(Publicerad i Flamman 2004-02-04)



Vital vänster lever och frodas i turismens Gambia

Gambia besöks av många svenska turister varje år, men få svenskar vet något om Gambias politiska liv. Presidentens parti, Alliance for Patriotic Reorientation and Construction, APRC, har i princip monopol på makten i sådan omfattning att ett oppositionsparti bojkottade parlamentsvalet 2002. Men det vänsterintellektuella Folkets demokratiska organisation för självständighet och socialism, PDOIS, ställde upp kandidater i fem valkretsar.

Gambia har ett brittiskt system med enmansvalkretsar och APRC ställde upp utan motkandidater i 33 av de 45 valkretsarna. En av PDOIS kandidater, Amie Sillah, är en kvinna med en hög profil som politiker, feminist, journalist och lärare. PDOIS fick två kandidater valda och de tre kandidater som inte valdes nådde goda resultat med över 20 procent av rösterna. PDOIS två ledamöter, Halifa Sallah, sociolog, och Sidia Jatta, lingvist, är tillsammans med en ledamot från ett annat oppositionsparti, de enda som kan driva en dialog i parlamentet.
En arbetare tjänar cirka 600-700 dalasi i månaden (100 dalasi = cirka 27 kronor), landets president tjänar 26 000 dalasi i månaden, en minister 13 000 och en parlamentsledamot 7 000.

PDOIS två ledamöter avstår 5 000 dalasi av sin lön per månad till samhällsutvecklingsinitiativ för att bland annat gynna kvinnligt företagande och olika utbildningsprojekt.
Genom PDOIS drivs en kvinnofond och en utbildningsstiftelse med bibliotek och kurser för frilansjournalister, dataklasser och en lågstadieskola för mindre bemedlade barn. PDOIS har också ett samarbete med ABF i Sverige.
PDOIS bildades 1996, även om en del av företrädarna varit politiskt aktiva i decennier. Parlamentarikerna Sallah och Jatta är välkända och har ett gott rykte som intellektuella som är bra på att förmedla bildning till folket. PDOIS tidning Foroyaa (Framåt) ges ut i 2 000 exemplar ungefär två gånger i veckan, upplagan skulle kunna vara högre men problemet är att hitta ett tryckeri som har bättre kapacitet.
Tidningen är kärnan i bildningsverksamheten. Partiet ser som sin uppgift att som gräsrotsorganisation bedriva bildning och öka det politiska medvetandet. Sallah har till exempel tackat nej två gånger till att bli minister i landets regering.
De har inget principiellt mot ett politiskt samarbete, men politiken måste vara den rätta. PDOIS har cirka 6 000 medlemmar, och utöver det supportrar samt sympatisörer.
För framsteg i Gambia menar PDOIS att fiskeindustrin måste utvecklas längs Gambiafloden bland annat genom skapandet av ungdomskooperativ med fiskebåtar. Man kan bli självförsörjande inom jordbruket, anser PDOIS, men idag exploateras bönderna av mellanhänder och den internationella handeln skapar problem. PDOIS socialism går ut på att uppmuntra kooperativt jordbruk genom samhällsstöd och genom att skapa utbildningar i att utveckla och producera jordbruksverktyg.

För att förhindra korruption vill PDOIS också skapa ”social revision” – genom öppenhet ska till exempel byinvånare få veta budgetens innehåll för ett sjukhus, de ska kunna inventera material som levereras för byggen, kunna övervaka genomförandet med mera. Öppenhet inför folket innebär att folket vet vad de äger tillsammans och kan övervaka de gemensamma tillgångarna.

Jan Å Johansson

Previous page: Resereportage
Next page: Rwanda november 2007